K18

Artonde kontakten Torsdag, den 15:e maj 1975 kl 21.34

1   Semjase. Innan vi börjar prata om någonting annat, skulle jag vilja fortsätta med den andliga läran, då den är viktigare än allt annat.
2. Människan borde försöka reagera på ordet eller beteckningen 'SKAPELSE' som om det vore tal om något mycket vackert och godhetsfullt; därmed påverkas och förändras hennes sinnen.
3. Men så länge detta inte sker, lika länge har hon inte upplevt vad Skapelsen egentligen är.
4. Men hur skulle detta ord och denna beteckning kunna få en så genomgripande djup betydelse för människan, att det inträffar en förändring av hela hennes psykologiska relationer och känslomässiga uppfattning samt av hennes livskänsla och sätt att reagera, om hon inte oavbrutet och ideligen begrundade Skapelsens Väsen ?
5. Människan borde helt enkelt försöka sätta vissa egenskapsbeteckningar, som är karaktäristiska begrepp för Skapelsens Väsen, sådana som 'allestädes närvarande', 'allsmäktig' och 'allvetande' i samband med ordet eller beteckningen 'Skapelsen'.
6. Genomsnittsmänniskan, var och varannan människa, den så kallade ateisten, egoisten, materialisten och agnostikern, finner ordet Skapelsen högst ointressant.
7. Men varför ?
8. Skapelsen är helt okänd för dem, och de har inte en aning om vad den egentligen är.
9. Men så ligger det till med begreppet Skapelsen för väldigt många människor.
10. Milliarder människor, som har lurats av religioner, förstår inte ordet Skapelsen.
11. När de uttalar den religionsmässiga benämingen 'Gud', som saknar verklighetsförankring, så sker det i den förvirrade tron, att därmed skulle menas Skapelsen.
12. Men vilken fruktansvärd falsklära är inte detta !
13. Därför är det mycket viktigt att veta så mycket som det nu bara är möjligt om Skapelsens Väsen, och att tillgodogöra sig den kunskapen, så att ordet ifråga blir fullt av betydelse och så att det inverkar innerligt upplyftande och kvarlämnande ett djupt intryck, så snart det förekommer.
14. När man fått erfarenhet av detta förstår man, att Skapelsen innebär oändlig Skönhet, en skönhet över all skönhet, en gränslös och intensiv Lycka utan slut, Visdom, Vetande, Kunnande, Sanning och en Absolut Orubblighet.
15. När människan har erfarit detta, så leder hon genast varje sin glädje tillbaka till dess ursprung, till den Oändliga Skaparglädjen.
16. Varhelst hon finner något vackert, det vara en blomma, ett djur eller en människa, eller i övrigt vad som helst, så sätter hon det genast i samband med den Oändliga Skönheten hos Skapelsen Själv.
17. Närhelst människan uttrycker erfarenhet i en eller annan form, och då betraktar allt på ett upphöjt och intrycksrikt sätt, då vet hon att hon har sina rötter i den Oändliga Insikten, Den som också är Skapelsen.
18. Och varhelst det finns livsyttringar, om, än i minsta väsen, som t-ex. i en sådan skapnad som mikrobens, då skådar hon bortom detta liv Det Oändliga, Det Eviga och Det Skapande.
19. Ur detta försöker hon att fördjupa och vidga sitt förstående och sitt kännande, i det att hon tänker över Det Skapande Väsendet och dess Ofrånkomliga Närvaro, i varde tid, på varje plats, och på mångahanda sätt, sådant som hon möter Det i det dagliga livets erfarenheter.
20. Skapelsen är i varje människa, som en del av henne själv.
21. Om denna tanke bara väl en gång har trängt djupt in i människan, och hon blivit medveten om den, då försvinner all hennes fruktan och alla hennes tvivel.
22. När hon vet, att Skapelsen är Allvetande och Allsmäktig, så har hon vuxit i inre frid och säkerhet, och är skyddad mot dumma tankar och befängda känslor.
23. Ofta återkommande betraktelser över Skapelsens allestädes Närvaro, Sanning, Visdom och Kunnande av Evigt Bestånd och av Värdighet och yttersta Vikt; allt detta gör ordet och beteckningen 'Skapelsen' till något mycket betydelsefullt för människan, och till något som åstadkommer förändrade känslor och ett förändrat tänkesätt.
24. Ju mer hennes intelligens verkar i denna riktning, desto mer vinner hon av strålande klarhet, desto kraftfullare blir hennes personlighet, och hela hennes liv och leverna blir så mycket mer gagnerikt.
25. Ständigt på nytt uppväcker den andligt inriktade människan inom sig den starka förnimmelsen, att 'Det Skapande' är vida verkligare än känslan i hennes kropp.
26. Denna förnimmelse råder utan avbrott över den andliga människan.
27. Det Skapande tar hennes medvetande i besittning, varför hennes sinne fylls av frid, styrka, glädje, vetande, visdom och hopp.
28. Alla sådana åtgärder, som den vanliga människan - i sitt materiella tänkande - tillgriper för att få frid, lycka och kraft, visar sig alltid vara bedrägliga, medan däremot den andliga människans alltid behärskade tillvaro genomströmmas av den dynamiska, pulserande Kraften i Skapelsen.
29. Andemänniskan är mycket dynamisk i allting.
30. Hon försöker oavbrutet att nå sitt mål, så snabbt som möjligt.
31. Så länge hon lever, koriner hon därför att använda sin tid till att ägna sig åt studier av Det Skapande, och detta med all den energi, som hon förfogar över.
32. Denna arbetsuppgift släpper hon aldrig.
33. Allt möjligt kan inträffa under tidens lopp, men hennes längtan efter Det Skapande släcks aldrig ut.
34. Hon kan stöta på hinder och plötsligt förlora sinne och håg för även nödvändiga materiella ting, men längtan efter, och sinnet för Skapelsen förlorar hon aldrig, ty hon vet att Skapelsen förkroppsligar det Sanna Varandet.
35. Väldiga andliga frukter skördar endast de människor, som kämpar hårt för sitt andliga gods och framåtskridande, för att vinna kunskap, nå sanningen, utveckla logik, visdom och kärlek, ty detta når man ej utan ansträngning.
36. Först och främst gäller det att lära sig att tänka andligt-intellektuellt, dvs. det skapelsemässiga tänkesättet, och inse att detta är absolut rätt och grundläggande, innan man kan nå några resultat. Men om dessa första framgångar visar sig, då utvecklas denna människa med stormsteg, och hennes andliga intellekt blir en maktfaktor.
37. Först därigenom blir redan anade fakta, sådana som vetandet, sanningen, logiken och kärleken till självklarheter, men inte utan hårt arbete.
38. Men vägen slutar inte vid denna punkt, ty det vidare sökandet, vidareforskandet, vidareutvecklandet och vidareupptäckandet fortgår in i tidens gränslöshet.
39. Allt möjligt kan ske under tidernas lopp, som avhåller människorna från att verkställa göranden, men den andligt betingade människan känner inte av några gränser, och hon låter sig inte ledas bort från sina målsättningar genom några som helst händelser eller dåliga framtidsutsikter.
40. För henne existerar framtiden redan i nutiden, varför det gäller att allt måste göras I här och nu, för att hon skall kunna nå fram till den högsta andliga medvetenheten. Hon känner varken nu eller inför framtiden någon ångest, ty den existerar bara i det materiellt-intellektuella tänkandet, och aldrig i det andligt-intellektuella tänkesättat, där ju framtiden är lika nära som själva nuet.
41. Därigenom vill den andliga människan - och hon förmår det också - lösa och styra in i önskade banor morgondagens och övermorgonens problem redan här och nu.
42. Andligt tänkande ger varje livsform enbart fördelar.
43. Därför må människan mer och mer höja sig och växa, genom att söka och forska intensivt efter fakta om andetänkande, och efter vetande om den skapelsemässiga Sanningen och Visdomen.
44. Ständigt och jämt må hon inom sig framkalla den starka känslan av, att där finns något, som ger henne omätlig kraft och som friar henne från overkliga spekulationer: nämligen Skapelsens Verklighet.
45. Ständigt, åter och återigen, borde människan inom sig föda den starka känslan av att hon befinner sig i Skapandets Ljushav med dess Visdom, dess Kunskap, Sanningen, Logiken och Kärleken, ty först där ges hennes liv existensmöjlighet.
46. Den glädje den människa känner, som är tillvand Skapelsen, består i att hon betygar Det Skapande och Skapelsen sin hyllning i det att hon accepterar den Allsmäktiga Viljan i Skapelselagarna, och att hon gör den Absoluta Orubbligheten i dessa Lagar till sin egen styrka, och sålunda utvärderar hon dessa på ett nyttofullt sätt.
47. Hon bygger upp sin hängivenhet gentemot dessa Lagar genom att studera och öva alla andliga fakta, men aldrig genom tro och antaganden, eller genom att tjäna och vara ödmjuk.
48. Det enda möjliga sättet att lära, är att man oavlåtligen strävar och arbetar för att uppnå en högre andlig insikt, och att man gör bruk av de därigenom utvecklade färdigheterna.
49. Därvid är det av utslagsgivande betydelse, att man har tålamod och uthållighet när man utvecklar en högre förståelse och sinnet för - och tillämpar - kosmisk och universell kärlek, det fördjupade andliga vetandet och motsvarande förmågor, liksom när man avskiljer materielltintellektuella tankepotenser, sådana som egoism, materialism, stolthet, avund, girighet och svartsjuka osv.; allt detta är en förutsättning och garanti för att Skapelsens Lagar skall kunna observeras och följas.
50. Den andligt inriktade människan försöker ständigt draga till sig Skapelsen och göra den märkbar inom sig, och då även på det sättet, att hon försöker göra det som förefaller vanligt folk helt omöjligt - och hon lyckas också !
51. Dag för dag, månad för månad och år efter år anropar den andligt sinnade människan Det Skapelsemässiga, och växer därmed i vetande, vishet, kärlek, logik, sanning och kraft, ända intill det att hon slutligen erfar Det Skapande inom sig och kan utnyttja det, och detta blir henne då verkligare än känslan av hennes egen kropp.
52. Alltmedan hon umgås med andra människor och pratar med dem, så ser hon dock bara Det Skapande framför sig.
53. När hon ser andra framför sig, så skådar hon ändå endast Det Skapelsemässiga inom dem, ty alltid kommer Det Skapelsemässiga främst för henne.
54. Utav allting är för henne Det Skapelsemässiga det allra största, varför allt inom henne konfronteras mot Det Skapelsemässiga, och materiella ting kan då inte längre väcka någon åstundan inom henne.
55. Hon är inte längre utsatt för några materiella frestelser, ty det, som hon har inom sig av andligt vetande och kunnande, fungerar som hennes samtalspartner och vägvisare.
56. Med detta underhåller hon sig och talar, och tillsammans med detta lever hon efter de givna Lagarna för Skapelsen.
57. Detta sätt att leva innebär att existera i sanningen, och detta varande är ojämförligt mycket skönare än den mest underbara företeelse i detta Universum.
58. Intet kan längre fresta en sålunda utvecklad andlig människa, inte ens världens största rikedom, och inte en henne gällande dödsdom, utfärdad av ondsinta kreatur.
59. Hennes inre rikedom i Det Skapelsemässiga är outtömlig och oförgänglig, och ingenting kan väcka någon som helst fruktan inom henne, ty det, som hon har med sig i livet, och som ger hennes tillvaro Liv, det är oändlig Makt.
60. Ingenting kan därför förleda henne till osanning och falskhet, ty hela hennes väsen vilar i Det Skapelsemässigas Oändliga Sanning.
61. Ingenting kan leda henne fel i de utomstående krafternas vilseledande mörker, ty varje bråkdels sekund är hennes andligt-intellektuella tänkande ett oändligt upplysande l j u s.
62. Ingenting kan förändra hennes Varande i Sanningen, eller göra henne olycklig, ty hon lever i Skapelsens Vara och Sinne, och hon upplever Oändlig Glädje.
63. Men om människan däremot har en vrång eller negativ inställning till livet, sig själv och till Skapelsen, då utvecklas ingenting för henne överhuvud taget.
64. Till och med en mycket gynnsam omständighet, som eljest skulle vara henne mycket värdefull, blir henne till en källa av olycka och oro, om hennes inställning bara är materiell-intellektuell, och hennes tankar, som då är av samma form, påverkar också hennes omvärld.
65. Även om denna människa har nog så goda avsikter, så kommer resultatet i detta fall att vara alldeles negativt.
66. Men för den andligt sinnade människan utgör allt och alla alltid den rätta omständigheten för inre tillväxt, och det rätta tillfället att lämna sin tribut till Det Skapande.
67. Stor är i sanning endast den människan, som beständigt hyser och underhåller ädla andliga tankar och känslor inom sig; Skapelsemässig kan man bara anse den människa vara, som ständigt tänker och lever medvetet om Det Skapelsemässiga.
68. Det innebär, att materiellt-intellektuellt -"stora" människor kan vara lika fullständigt renons på det, som har med Skapelse och Skapat att göra, och vara andligt sett lika absolut obetydliga som t-ex. fredsstiftare, religionshelgon, hjälpare i nöd, elände och sjukdom, och slutligen inte minst som de, som är främst vid fronten i krig och där utför samarittjänst osv.
69. Mestadels drivas dessa människor dithän blott av äventyrslust, medlidande och självmedlidande, och av andra materiellt-intellektuella tankar, utan att de besitter ett uns av insikt om och förmåga att bli varse Det Skapelse-mässiga.
70. Mycket ofta vilseförs de av overkliga religioner, som föreskriver falsk kärlek till nästan, och som likaledes för fram en falsk gudalära och lika falska formuleringar om ödmjukhet.
71. Men vari ligger nu skillnaden mellan sådana former av levnad och den andligt inriktade människans ?
72. Den normala, vanliga människan låter sig ledas och besegras av materiellt-intellektuella strävanden.
73. Om hon än någon gång har känslor av gott och rätt slag, så består dock dessa aldrig, utan de försvinner för att lämna plats åt lägre impulser.
74. Men den andliga människan däremot låter aldrig ens den svagaste Skapelsemässiga Impuls avklinga, utan hon fångar upp den och utvidgar den i det oändliga.
75. Låga känslor får ingen förankring inom henne, ty visdomens och kunskapens hav är för djupt inom henne, för att där en låghetens korta ankarkätting skulle kunna nå fast botten.
76. Den andliga människan forsöker oavlåtligen, alltid och under alla omständigheter, att hålla sig inom svängningsområdet för Skapandets Impulser.
77. Skulle en sådan människa någon gång råka i fara genom påverkan av allehanda slag, så anförtror hon sig i fullaste utsträckning åt Skapelsen, och skyddar sig sålunda mot det negativa genom Dess Högsta Vibrationskraft.
78. Hon fortsätter så länge med detta, att Det Skapelsemässiga Väsendet inom henne med absolut säkerhet har byggt upp ett skydd gentemot det negativa.
79. Människan hyser allt möjligt inom sig.
80. Många hyser betungande känslor inom sig, bekymmer, sorger och problem, men även förhoppningar och andra tankar av materiell-intellektuell natur.
81. Också ängslan och alla slags fantasiföreställningar, goda såväl som skrämmande, hör till människans materiellt-intellektuella tänkande.
82. Men den andliga människan bär inom sig det som är av Skapande Natur, Det Andliga.
83. I henne bor Skapelsen, Anden, ty hon hyser beständigt inom sig vetskap och kunnande om Skapandets Lagar, och ju mer det materiellt-intellektuella tänkandets gamla och invanda natur med sin ologik gör sig påmint, desto ivrigare arbetar hon på att låta det Skapelsemässiga överväga och bli fast förankrat inom henne.
84. Till och med negativa tankar, som kommer och vill förstöra hennes andligt-intellektuella tänkande, omvandlar hon genast i Skapelsekraft och Vishet.
85. Därigenom gör hon allting till Skapelsemässighet och hyser detta som ett Maktblock inom sig.
86. Därmed är hon ett vandrande Skapelsens Tempel.
87. De människor, som lever Skapelsemässigt, får alltmer förandligade begrepp, och de tillägnar sig en ständigt ökande andlig medvetenhet.
88. Med sin urskiljningsförmåga tränger den andliga människan allt djupare in i allting, och hon uppfattar värmen i elden hos det i allt närvarande Skapelsemässiga.
89. På så sätt blir överallt Kraften och den Sanna Verkligheten hos Den Skapelsemässiga Närvaron märkbar och medveten för den andliga människan.
90. Vad som ej uppfattas genom brukandet av de vanliga sinnena kan därför den människa, som lever i Skapelsen, bli andligen medveten om.
91. Hon förnimmer alltså alltid Den Skapelsmässiga Närvaron och hur De Skapelsemässiga Lagarna tillämpas i alla ting och livsformer.
92. Hon besitter en andlig uppfattning av Kraften i Skapelsens Närvaro, och hon viger hela sitt livs och sitt varandes alla kostbara energier åt Det Skapelsemässiga Vetandet, Dess Sanning, Kraft och Vishet, och därmed också åt kunnandet hos det i henne boende delstycket av Skapelsen hennes Andesjäl.
93. Det materiella levandet på Jorden är som en förgänglig lek, ett flyktigt fenomen; men bakom detta ligger den eviga och tidlösa Sanningen: Anden i Det Skapande Nuet, och Skapelsens Realitet.
94. Denna Skapelsemässiga Verklighet bär inom sig alla riken och områden för Visdomens Kunnande.
95. Detta är Det Förblivande, Det Tidlöst Beständiga och Oförgängliga.
96. Det är ingen lek, utan Evig och Tidlös Sanning och Visdom, Kunskap, Frihet, Kärlek, Logik och Kunnande, Fullkomligheten, Den Absoluta Orubbligheten.
97. Ett mycket stort antal människor är rädda för att leva i samklang med Skapelsen, och de tänker och tror, att de måste ty sig till det enda, som de tror skulle kunna befria dem ifrån dödsångesten, nämligen till en Gud, sådan som han beskrivas av någon religion, som av skäl, som är ur-egoistiska, medvetet vilseför dessa människor och förespeglar dem en ångestfri död, bara de underdåniga tror på lögnerna. Därigenom blir dessa människor slavar under religioner, och andligen ofria.
98. Då denna religionsirrlära ständigt predikas, påverkas de troende, så att de upplever en inbillad och falsk pliktuppfyllelse, och de blir beroende av en skadlig vana, som sätter stopp för allt andligt förnuft, så att deras andligt-intellektuella tänkande hämmas, och det blir därmed kuvat och förslavat.
99. Endast mycket få människor räds ej att leva i samklang med Skapelsen, väl vetande, att endast så försäkras liv och existens, eftersom därmed De Skapelsemässiga Lagarna följas, och Dessa i sin tur ger åt livet och varandet Liv och Existens.

+ Det du säger låter så förståndigt och logiskt - om nu bara människorna kunde begripa detta.
100   Semjase. Det kommer de att göra, men inte från den ena dagen till den andra.
101. Du och din grupp lägger bara grundstenarna till en lavin, som inte kommer i rullning förrän i en mycket avlägsen framtid.
+ Det vet jag; vi har ju redan ofta talat om det. Men nu har jag en fråga till, som har riktats till mig.
102   Semjase. Det far inte vara någon..........

+ Ha inte för bråttom, är du snäll, för denna fråga tycker jag är mycket berättigad. När du nu vill ge oss den andliga läran, då måste du också förklara en del i den.
103 Semjase. Om det ligger så till, då faller det sig naturligt enligt min uppgift.
104. Vilken fråga skall behandlas ?
+ Bönen i Talmud Jmmanuel, om du kunde ge utförliga förklaringar i samband med den ?
105   Semjase. Javisst, men då måste jag komma in på lite längre gående utläggningar, för att mina ord ska bli rätt uppfattade.
106. Principiellt skall man förstå böner som det, som ert språk säger att det också är fråga om, nämligen: böner.
107. Det innebär, att en bön betyder i verkligheten en önskan i form av ett Önskemässigt anrop till människans egen andesjäl, med uppmaningen: 'Ge mig det eller det som jag behöver'!
108. Men verkligt andliga människor, som är medvetna om sin andes kraft, dess vetande och förmåga, förrättar inga sådana böner mer, ty de lever redan medvetna om att de är förmögna till allt, genom Allmaktens Kraft i deras ande.
109. På grund härav avgör de oavbrutet hur de skall utnyttja Allmakten i sin ande.
110. Detta är däremot inte den oandliga människan i stånd till: varför hon vill eller måste aktivera sin ande genom att medvetet bedja en bön.
111. Närmare förklarat innebär detta: Den andliga människan gör helt medvetet och ständigt bruk av sin andes kraft och kunnande, medan den oandliga människan i sitt tvivel och i underdånighet endast uttalar önskningar i sin bön. Dessa riktar hon dessutom mången gång inte ens till sin egen andesjäl eller till Skapelsen, utan avhängigt av sin religion istället till någon slags högre makt eller kraft, som i realiteten dock ej existerar, eller den är otillräcklig. I och med detta blir Skapelsen inte ens beaktad, ty människor som är beroende av bönen, ger sig hän åt allehanda avgudar och gudar.
112. Den falska väg, som den böneberoende människan beträder, urartar genom alla hennes önskningar och anrop till inbillning, och därmed tvingar hon sina önskningar att förverkligas på ett lagvidrigt sätt.
113. Vissa ting betecknas eller formuleras på ett annat sätt i det andliga tänkandet än det, som det medvetna tänkandet kan förstå.
114. Därför har den normalmedvetna människan ingen aning om den djupare betydelsen av åtskilliga begrepp; något som tyvärr religionen utnyttjar för att stuva om och göra bruk av dessa begrepp till egen vinning.
115. Sålunda skall man tolka de begrepp, som kommer till uttryck i den bön, som du nämnde, på följande sätt:
Allmakt: Allvetande, allkunnande. allvis,' all-logisk, allälskande.
Helig: Kontrollera / utövande-kontroll osv.
(helgad)
Himmel: Andens rike / anderike, andligt liv osv.
Jord: Kropp / materiellt liv osv.
Bröd Allmakt
Skuld Fel, som måste begås, för att man skall kunna utvecklas och vinna erfarenhet.
116. Det andligt undermedvetna kan med lätthet fatta och bearbeta den andliga tankeformen. Därför kommer rent andliga tankeformer till användning i en bön, varför meningslöst och ordrikt pladder är onödigt.
117. Även om själva medvetandet inte kan förstå de i andliga former framställda yttringarna, så blir dessa uttalanden ändå förstådda och utnyttjade in i minsta detalj av det andligt undermedvetna, i samarbete med andesjälen.
118. Då den oandliga människan undanhållas kännedom om detta, emedan hon mestadels är uppfångad av religionen, så kan hon inte tolka innebörden av ett andligt tänkesätt.
119. Å andra sidan kan man inte heller förklara detta för henne, eftersom hon inte kommer att fatta meningen.
120. Detta faktum grundar de vilseledande religionerna sig på, när deras ledare framställer pladderböner, som den oandliga människan kan få förklarade för sig, och som hon kan förstå medvetandemässigt, men därmed är också denna människa utelämnad åt religionens svekfulla vilseförande.
121. Ty när hon riktar böner, som till ordalydelse och mening är begripliga för henne, till någonting, då växer hennes tro på detta, och hon blir en slav under sin uppdiktade tro.
122. Men när nu Immanuel (dvs. Jesus, övers. anm.) utfärdade en bön, så utformade han den sådan, att den människa, som använder bönen, inte skall kunna förstå ordens verkliga innebörd, och därmed inte heller löpa risken att lätt bli offer för en tro.
123. Men då dock människans andliga undermedvetenhet förstår ordens innebörd, så uteblir ändå inte den följden, att människans andekrafter inrättar sig efter det ombedda och utvecklar sig i den form, som orden innebär, om bönen tillämpas rätt och tillräckligt. Medvetet vet dock inte människan vad hon har åstundat och begärt genom denna bön, som är obegriplig för henne. .
124. På detta vis och sätt når man långsamt fram till medvetande om insikter och sanningar, utan påverkan av någon tro.
125. Om en människa därför handlar på ett sätt, vars mening hon inte har en aning om, och det da därav uppstår vissa följder och resultat, då kan dessa földer ändå bara vara verkningarna av de krafter, som just har blivit åkallade, även om detta har skett omedvetet för människan i fråga.
126. Ty om en människa företar sig det som är riktigt, om än omedvetet, så måste också det riktiga resultatet visa sig på ett lagmässigt sätt.
127. Men om nu en människa medvetet och trosmässigt vill företa sig något bestämt, och hon t-ex. ber om det i bön, och sedan också faktiska resultat visar sig i den form hon önskade eller hoppades på, så kan dessa följder bara ledas tillbaka till hennes tro och inbillning, och vara framfödda i hennes trosberoende medvetande.

128/129 Men nu till utläggningen av av den bön, som Immanuel gett:
Min Ande, Du som är i Allmakten.
Min Ande, Du som är Allvetande, Allkunnande, Allvis, Allsann och Allälskande i mig.
Ditt Namn vare helgat.
Ditt Namn innebär för mig, Ditt Kunnandes Kontrollerande Kraft över allting.
Må Ditt Rike förkroppsligas i mig.
Må din Allmakt utbreda sig i mig till medvetenhet i mina tankar, så att jag avsiktligt kan anpassa, utveckla och använda det, som givits mig och samlats hos mig i form av allvetande, krafter, visheter och den universella kärleken, samt friden och friheten.
Må Din Kraft utveckla sig i mig, på Jorden och i himlen. Din Allmakt må bli till det medvetet bestämmande i mig, i min kropp och inom alla Andliga områden.
Mitt dagliga bröd giv mig i dag,
låt din Allmakt vara verksam i mig dagligen och utveckla sig, och mata mitt ovetande med Visshet och Vishet,
så att jag inser min skuld och jag igenkänner Det Sanna. Varigenom jag inser vilka fel jag begått, de som drabbat mig På min väg till utveckling, och så att jag kan avhjälpa dem.
Och led mig inte in i frestelse och förvirring, utan fria mig från villfarelse.
Låt mig inte vandra på orätta vägar genom inflytanden från materiella och världsliga ting, eller förfalla till beroendet av en tro genom irrläror.
Ty Ditt är Riket i mig och Kraften och Kunskapen i Evighet. Ty jag skall vara medveten om Din Allmakt i mig; Kraften i Ditt Kunnande och Vetande i Absolut Mått och Varande i All Tid.
130. Mer kan jag inte säga om detta, ty i denna form måste det räcka och kunna förstås.
131. Vissa ytterligare ting får jag inte närma.

+ Det torde också verkligen vara begripligt nog, för att kunna upplysa varje människa. Mer förklaringar om detta är nog överflödiga.
132   Semjase. Ja, säkert, och dessutom har jag kommit mycket nära gränsen för vad jag får säga, i och med dessa förklaringar.
+ Desto tacksammare är jag, Semjase. Jag hade nog själv kunnat åstadkomma dessa dina förklaringar, men kanske inte, eller rättare sagt sannolikt inte, med den precisionen. Men jag tyckte att det var riktigare att du förklarade sakerna, för man hyser tvivel om allting som rör min person. Du vet ju: "Profeten i det egna landet".
133   Semjase. Javisst, men det är ju yttringar av oförnuft och oförstånd.
+ Naturligtvis, jag håller med dig om det, men försök bara förklara det för mina medmänniskor.
134 Semjase. Det vore knappast möjligt.
+ Nåja, jag menade inte heller så. Det är bara ett sätt att uttrycka, att även du väl skulle stöta på svårigheter, om du skulle vara tvungen att förklara alla dessa ting för mina kära medmänniskor.
135   Semjase. Vad dina satskonstruktioner vill uttrycka är mig tyvärr ofta främmande.
+ Det är ju heller inte viktigt, för vi kan ju alltid klara upp sakförhållandena. - Jag, å min sida, har nu ännu ett problem beträffande den man, som jag talade om förra gången. Jag skulle vilja veta, vilket utvecklingsstadium han kan tilldelas, i vilka huvud- och undernivåer han kan inordnas. Skulle du kunna ge mig närmare besked om detta ?
136   Semjase. Du lämnar mycket sparsamma angivelser, men jag kommer gärna att förmedla uppgifter, om du ger mig närmare data.
137. Var dock klar över, att jag bara kommer att utforska hans andliga nivå och hans sätt att tänka, men inget mer.
138. Dessutom måste du ge dig till tåls lite, för jag behöver en viss tid för detta.

+ Jag är mycket tacksam. - Det gäller en ung man, som heter F.O. från W. Han har.............
139   Semjase. Det räcker redan; mer behöver jag inte veta.
140. Så snart som möjligt skall jag efterkomma din begäran och överföra resultatet till dig på tankebasis.
141. Men nu har jag en fråga till dig: Du har ju i alla fall sagt, att du skulle påskynda vår sak, men det har jag hittills inte kunnat konstatera något av.
142. Har du misslyckats i detta avseende ?
+ Det skulle jag inte direkt vilja säga, att jag har misslyckats, för vid vår senaste diskussion kom det helt enkelt upp för många frågor, för att jag skulle kunna tala utförligt om det som vi måste ta itu med. Mån i slutet av denna månaden skall allt vara klart. Jag har redan klarat av det nödvändiga förarbetet i detta avseende, varför jag bara behöver förelägga de andra detta material.
143 Semjase. Da känner jag mig lugn, för jag ville bara veta, att detta ärende regleras, innan jag far bort för en tid och då bara kommer att kunna stå i tankekontakt med dig.
+ Det har du redan talat om en gång; vad är det som du ska göra, som är så viktigt ?
144 Semjase. När jag nu berättar om det, så är det bara avsett för dina öron: .........................................................

+ Det är mycket intressant, och jag förstår nu ditt hemlighetsmakeri.
145   Semjase. Det är bäst så, för mycket hänger på detta.
146. Men nu skulle jag vilja göra ytterligare ett förslag, som gäller för din grupp: Innan jag nu är borta en längre tid, så skulle jag vilja rikta dess uppmärksamhet än en gång på mitt skepp.
147. Vid en given tidpunkt - som jag av bestämda skäl inte vill nämna i förväg - så kommer jag att ge er grupp ännu ett tillfälle att iakttaga mitt strålskepp.
148. Jag har återigen valt en tid på natten för detta, eftersom allt jag vill visa ses bättre på natten.
149. Jag vill genom en demonstration ge dem möjlighet att se olika energier, som kommer att vara mycket väl synliga som ljuseffekter i mörkret.
150. Några av energierna kan jag däremot inte använda förrän högt uppe i atmosfären, eftersom de eljest skulle ha en dödande inverkan på åtskilliga jordiska former av liv.
151. Men detta till trots, så kommer allt detta att bli en lika oförglömlig demonstration - ett rent skådespel - för dina gruppmedlemmar, som också för många andra tillfälliga iakttagare, för jag kommer inte att vidtaga några som helst skyddsåtgärder för att skärma av mot åsynen av mitt strålskepp.
152. Du ombedes att innehålla alldeles bestämda försiktighetsåtgärder vid denna aktion, och att även se till, att inga andra personer än du själv kommer närmare mitt strålskepp än 910 meter, eftersom eljest detta skulle kunna ha dödliga följder för dem, eller åtminstone vara skadligt för deras kroppsliga och mentala hälsa.
153. Dig själv kommer jag att avskärma i detta avseende, och skydda dig. så att du inte tar skada.
154. Det vore av stor betydelse och mycket värdefullt för dig, din grupp och för hela vår sak, om ni kunde ta med er några oinvigda iakttagare, som har stort inflytande på publikationsorgan och ev. också hos myndigheter osv.
155. Men se upp med dessa personer, så att de verkligen är lämpade för vår sak, och inte urartar till att bli förrädare.
156. Var därför mycket försiktiga.
157. Välj ut dessa personer med största omsorg.
158. Men invig dem inte på något sätt i "hur och varför" i samband med det vi skall genomföra, utan förklara bara, att det rör sig om en intressant sak, som de skall få bevittna senare.
159. Gör upp motsvarande skriftliga avtal och klarlägganden med dessa personer, för det kommer att vara viktigt.
+ Plötsligt går du mycket långt, Semjase, när jag tänker på att du hittills alltid varit mycket pigg på att skydda dig och ditt skepp under alla omständigheter mot insyn.
160 Semjase. Det kommer att bli en offentlig engångsdemonstration, som jag inte kommer att upprepa i denna form någon mer gång.
161. Men denna demonstration har blivit nödvändig för att befästa ditt hela material och understödja ditt och gruppens kommande arbete.
162. Vi vill inte bara ge dig och din grupp rapporter och utfärda bestämmelser, utan också då medverka genom att ge er hjälp och utföra tjänster när det verkligen är lämpligt och behövs, och när vi kan ta på oss ansvaret för denna hjälp.
163. Men sådan hjälp kommer liksom hittills att förbli inom ramen för undantagen, och kan inte övergå till någon vana.
+ Men trots det är det verkligen väldig mycket, faktiskt mer än jag någonsin har väntat mig.
164   Semjase. Ja, jag vet det, men nu över till annat, som bara gäller för dig och mig ....................