K11

Elfte kontakten Tisdag d. 15.4.75 kl. 15.40

+ Nyligen fick jag en bok i mina händer med titeln "Andligt liv" ( Leben aus dem Geiste ). Känner du till den och hur är den ?
1   Semjase. Nej, den boken känner jag inte till.
2. Men om du finge låna mig den så skulle jag gärna ta en titt på den.
+ Naturligtvis, men först måste jag också fråga min vän F.L., som lånade mig den.
3   Semjase. Bekymra dig inte om det; han kommer att ge dig lov.
4. Dock, nu måste jag än en gång komma in på din uppgift: Jag finner ditt arbete med att göra Sanningen känd vara mycket gott, men det går för långsamt framåt och bär för lite frukt.
5. Tyvärr måste jag konstatera att allt bara vilar på dig, och att du framskrider endast mycket långsamt.
6. Det fordras ovillkorligen att det bildas en grupp, som ägnar sig åt upplysningsarbetet och det intensivt.
7. Bemöda dig omgående om att bilda denna grupp ty det är ont om tid.
+ Du har talat väl, Semjase, men hos oss kostar allt vad vi företar oss mycket pengar. Varifrån skall jag ta dem ? Jag har verkligen redan lagt ut mycket pengar men trots det vill det sig inte riktigt.
8   Semjase. Dessa finansiella problem kan jag nog förstå och jag vet att de belastar dig hårt.
9. Men det vore lämpligt om alla medarbetare deltoge finansiellt, och tänkte och handlade mer osjälviskt i dessa frågor.
10. Det gäller ju till slut Sanningen och jordemänniskans totala utveckling till vilket den enskilda människan i första hand på alla sätt energiskt måste bidra.
11. I grunden gäller att förändringar av alla slag framkallas inte av den stora massan, utan genom initiativ från enskilda människor, som lägger grundstenarna till förändringarna.
12. De, som idag lägger grundstenarna, är de egentligt ansvariga för det byggnadsverk, som skall byggas därpå i morgon eller i en avlägsen framtid.
13. Därför är även du och dina vänner ansvariga för vad som skall komma av ert arbete framdeles.
14. Ni är bara de arkitektoniska element, ur vilka byggnader och formationer långsamt skall resa sig.
15. Till dig själv måste jag säga, att du är en Andens arbetare - i varje avseende.
16. Även om du är manuellt mycket erfaren, så ligger det dock inte för dig att framträda manuellt-organisatoriskt.
17. Teoretiskt-organisatoriskt räcker din förmåga mycket långt, men manuellt-organisatoriskt är du underlägsen.
18. Detta har sin grund i att du är en Andens arbetare.
19. Därför är det nödvändigt att du överlåter det manuelltorganisatoriska arbetet på någon annan.
20. Du ska bara stå för organisationsidgerna och överlåta det praktiska utförandet till någon, som är mera lämpad för det arbetet.
21. Du är på din nuvarande utvecklingsnivå alltför andligt engagerad för att du också skulle kunna ödsla-dina krafter på manuellt arbete.
22. Dessutom är du inte fysiskt så stark som du tror.
23. Dina ofta förekommande fysiska kraftansträngningar överstiger ofta dina sista reserver och kör dig i botten.
24. Om du också klarar av att återvinna dina krafter oerhört snabbt genom din andliga styrka, så är det ändå till skada för din hälsa.
25. En annan människa hade med säkerhet inte orkat med den sortens kraftuttag, som överstiger alla normer för det uthärdliga.
26. Dessa gränsar redan till det vansinniga om man betänker att det är din vilja som tvingar dig till fysiska prestationer utöver det möjliga, och den styrs enbart av den andliga kraften.
27. Den andliga kraften är emellertid omätbart mycket större än all fysisk kraft, så du fordrar prestationer av din kropp, som den överhuvud taget inte kan klara av.
28. I detta tillstånd driver dig bara fortfarande din ofantliga andliga kraft framåt, din andliga vilja, under det att din kropp för länge sedan är urlakad och utmattad.
29. En sådan kamp betyder mer än blott en seger över det fysiska; det är liktydigt med vansinne, eftersom du befaller din andliga kraft att utföra sådant som förstör den fysiska kroppen.
30. Tag till exempel bara den händelsen, när du för åratal sedan drog genom öknen med den tomma vattenflaskan.
31. Din kropp var för länge sedan urlakad, fullständigt slut och oförmögen att göra ens den minsta rörelse.
32. Men din andliga kraft tvingade genom din befallning din kropp framåt, trots att du själv hade förlorat all kontroll över den. Endast din oerhörda andliga vilja drev dig genom den heta sanden, medan din kropp redan hade överskridit gränsen för allt uthärdligt och den var din andes viljelösa robot.

+ Du känner till det ?
33   Semjase. Jag har ju redan tidigare sagt dig att vi har i åratal mycket noga observerat och studerat dig.
+ Jo, men jag måste ändå alltid handla så, även i detta fall, annars hade jag ömkligen omkommit, inklusive de båda andra.
34   Semjase. Det stämmer inte helt, eftersom vi hade låtit dig få hjälp, liksom också har skett i andra farliga lägen, som du ju ständigt råkar in i.
35. Ofta har vi påverkat jordemänniskor, så att de räddat dig när du inte orkade längre.
36. Men vi ingriper verkligen bara i yttersta nödfall, noga räknat har det skett tre gånger.
+ Det har jag aldrig begripit.
37   Semjase. Det kunde du inte heller, eftersom vi bara har påverkat människor, så att de skulle finna dig.
+ Det var nog bra, men skulle jag ha kunnat handla annorlunda i det nämda fallet med vattenkruset ?
38   Semjase. Ditt handlingssätt var nog så riktigt, och din logik så hårskarp att jag fördenskull ryser.
39. Det var bara det att kraftförhållandet mellan de båda andra och dig var i grunden olika, och till din nackdel.
40. Du måste själv helt medvetet fördöma din egen kropp och driva din ande till vansinnets gräns, medan de två andra endast måste låta hatet gro inom sig för att därigenom drivas framåt.
41. Detta hade du ju också insett på förhand med din logik.
42. Och du har förhållit dig riktigt, även om allt var vansinnigt.
+ Men vi lämnar detta; det är ju förbi. Vad som engagerar mig mer än det förflutna är bildandet av vår grupp. Jag är helt med på det du har sagt beträffande min person, men det finns nu ett annat problem: Du har på vissa grunder förbjudit mig att ta fler bilder på ditt strålskepp. Men jag när den tanken, att det vore av stor nytta att ha dia-bilder som vi kunde visa vid föredrag o.s.v. Ytterligare en eller två filmer hade också varit bra. Vill du inte tillåta mig att göra fler bilder för detta ändamål ?
43   Semjase. Men jag har ju sagt till dig......
+ Naturligtvis, Semjase, men här rör det sig ju om bilder som vi kunde använda för våra föredrag o.s.v.
44   Semjase. Ja, jag är med på det. Du kan göra ytterligare så många bilder och filmer som du behöver.
+ Tack, Semjase. - Men hur har det nu gått med filmen och de fotonegativ som jag gav dig; behöver ni dem fortfarande ?
45   Semjase. Vi har redan bearbetat dem och analyserat fenomenen, men därmed blev film och negativ obrukbara.
+ Synd, men vad har ni kunnat fastställa ? Varför blev strålningsföreteelsen synlig ?
46   Semjase. Det rör sig bara om atmosfäriska störningar som kommer att upphöra inom några månader.
47. De härrör från er systemdrabant Saturnus, som för närvarande påverkar den jordiska atmosfären.
48. Genom dessa störningar blir isynnerhet antennledstrålen, enegisamlingsstrålen och regenereringsstrålningen synbar.
49. Antennledstrålen och energisamlingsstrålen syns som fina energilinjer över strålskeppet, medan regenereringssträlningen framträder som olika färgtoningar under skeppet.
+ Du talar om regenereringsstrålning; blir alltså den infångade energien regenererad efter förbrukandet ?
50   Semjase. Energien användes endast för stråldriften, och den blir sedan återigen regenererad.
51. Men den blir inte förbrukad, som du sade.
52. All vår teknik går ut på naturlig och likriktande omvandling, inte på förstörelse.
+ Jag förstår; den naturliga principen innebär alltså implosion och regenerering, i stället för explosion och förstörelse.
53   Semjase. Helt riktigt, bättre hade du inte kunnat uttrycka det.
54. Men nu skulle jag vilja gå längre in på andra saker, dock måste jag först be dig att du vinnlägger dig om att skona dig fysiskt, och trötta ut dig mindre.
55. Din ande kan bara ge detta ditt liv värdefull beständighet om också din kropp är frisk.
56. Var snäll och tänk på det !
57. Men nu vill jag fortsätta med den andliga läran: Den verkligen andligt framåtsträvande är en ädel konstnär.
58. Finstämd ande, mjukt väsen, kärleksfullhet, kunskap, vishet och storsinthet gör henne högst mottaglig för det sanna, för harmoni, skönhet och andligt fortskridande.
59. Hennes liv är kontrollerat, förklarat och upphöjt, och hennes perspektiv mycket vida.
60. Hela hennes väsen är ädelmodigt, och skönheten uttrycker sig i hennes okonstlade liv, fullt av andlig värdighet.
61. Hennes inre härbärgerar en skönhet, som ingen konstnär skulle kunna måla och ingen diktare kunde kläda med ord.
62. Hennes andliga renhet utövar en dragningskraft, som ingen än så harmonisk musik kunde uttrycka.
63. Hennes säkerhet kan inte jämställas med något, och hennes strävanden och mål kan inte hindras av några gränser.
64. Hennes vishet är ett ständig tillstädes ljus, som lyser in i det djupaste dunkel.
65. Det är inte som dagsljuset, som kan överväldigas av nattens mörker.
66. Det är inte heller att likna vid en stor mänsklig tänkares ljus, som ofta sviker honom, och alltid gör det när det bäst behövs honom.
67. Dess förekomst är en allestädes närvarande doft av evigheten; det förgår aldrig, medan doften hos den vackraste och mest välluktande ros eller orkidé i världen avtar och försvinner i den ändlösa tiden.
68. Det är absolut osant att människan är alltings mått, ty alla tings mått är Anden.
69. Människan själv är ett mycket flerskiktat väsen, och hennes olika skal döljer hennes personlighet för andra.
70. Visst kan hon identifiera sig med sin grovmateriella kropp och tillgodose dess behov, och hon kan likställa sig med sitt medvetna förstånd, eller känna sin enhet med sitt Jags verkliga Ego, vilket är ett evigt, oförgängligt vittne till båda, men att skapa sig själv kan hon inte.
71. Alla levnadsmål - hur värdefulla de än må förefalla i sina mänskliga sammanhang - kan i längden inte behålla det andliga väsendet underkuvat i slaveri, utan att bringa den ur-egnaste personligheten i vild oordning.
72. Hos den oandliga människan intar det materiella intellektet med alla sina givna gränser den allra högsta positionen, och detta får till följd, att den andliga utvecklingen går oerhört långsamt.
73. Det andliga intellektet måste bli utvecklat fullkomligt medvetet; det räcker inte att tro, att det löper mot högre former alldeles utav sig självt.
74. Det mänskligt-materiella intellektet kan bara röra sig inom ett område av synliga möjligheter.
75. Alltid fastnar det på ytan av objektet, och kan inte tränga in i det och bli ett med det. Utan att man identifierar sig med objektet är det en absolut omöjlighet att lära känna det.
76. Om alltså en människa vill lära känna sin medmänniska, då måste hon identifiera sig med denna människa. Och vill hon lära känna en materia, då måste hon identifiera sig med denna materia.
77. Det materiella intellektet godtar vad det materiella sinnet vittnar om, men tillbakavisar de djupaste, subjektiva ingivelserna.
78. Djupt grundad insyn avslöjar för människan den erfarenheten, att det finns något mer i henne än det hennes vanliga medvetande förmedlar, något som är ursprunget till all tanke, förnimmelse och känsla; en finare, andlig närvaro, som ständigt lämnar henne otillfredsställd så länge som hon blott ägnar sig åt materiella strävanden.
79. Den doktrin, att människans vanliga, materiella tillstånd inte är det verkliga och slutgiltiga stadiet i livet, att hon äger ett djupare genomträngande Liv i livet självt, ett det sanna Självet, en odödlig Ande, ett Ljus, som aldrig och genom intet kan utsläckas, denna doktrin har de andligt tänkande i alla tider och i alla universa och sedan evigheten ständigt tillägnat sig.
80. Alla stora andetänkare i alla universa håller högst och samfälligt det nödvändiga i, att man kommer underfund med det egentliga Självet, livets Liv.
81. Medan den kroppsliga organismen förändrar sig i varje ögonblick, och tankarna svanar upp som vindbyar för att åter försvinna, går det verkliga Självet aldrig förlorat. Det genomtränger undantagslöst allt, trots att det är i grunden olikt allt annat, ty dess form är rent andlig.
82. Det är det grungläggande ursprunget till all känsla av identitet tvärs igenom otaliga omvandlingar.
83. Det upptar i varje art och form alla ting i sig, och förblir ändå alltid sig självt, oföränderligt regelbundet i sin egen storhet.
84. Det existerar en oföränderlig Storhet bland de mångfaldiga funktionerna i universum, och inom alla universa överhuvudtaget.
85. Den mänsligt begränsade personligheten är bara medveten om sig själv från tid till annan; däremellan ligger det stora luckor i medvetande.
86. Men till och med när döden drabbar människan, dör dock inte det som iakttagen och inser inom henne, Anden, ty Den är av evig varaktighet såsom varande en del av själva Skapelsen.
87. Intet på objektsidan kan beröra det iakttagande, subjektiva Självet.
88. Detta för eviga tider bestående Själv, som är livets Liv, kan visserligen inte bevisas materiellt, då det är av en rent andlig form och natur, men det behövs den som är förnuftsbegåvad inga bevis, ty Anden är sitt eget bevis.
89. Endast de väsen som lever i andlig fattigdom fordrar därför bevis för Andens existens, ty i sin andliga primitivitet kan de inte spåra dess existens ur de andliga handlingarna och händelserna.
90. Anden är själv grundsubstratet i varje kunskapsprocedur och Den besjälar själv varje organ och förmåga, allt utur sin trängtan efter utveckling och levnadsbestånd.
91. Anden, detta universella Själv, förväxlas med det empiriska självet, på grund av mentala orenheter.
92. Om människan bryter sig igenom de slöjor som omger hennes Själv, och avlägsnar de höljen som utgörs av materiell trängtan och som stänger in och täcker Det, så når hon ögonblickligen fram till - i den fysiska kroppen - sitt Varandes Mening.
93. Det inre, andliga Självet, själva Livet i levnaden, som är oändligt enkelt och okomplicerat, bildar en treenighet av transcendental verklighet, erfarenhet, kunskap, vishet, kärlek och frihet.
94. Människan är inget blott biologiskt fenomen.
95. I henne är en andligt betingad psykisk organism av sådan andlig form, att den med sina latenta potentialer är laddad med makten av alla Skapande Krafter.
96. En filosofisk inblick i människans psykiska väsen ger med säkerhet insikter i och kunskap om det kosmiska medvetandets verklighet och om den skapelsemässiga livskraften, som utgör grundstommen till det psykiska livets egenart.
97. Människan får inte blott kartlägga människor efter deras biologiska och mentala nivåer, utan också efter de psykiska och andliga.
98. Allt vad människan fått i arv, allt vad hon för med sig från det förgångna genom miljardfaldigt existerande, allt som hon har åtnjutit, blivit bekant med, läst, lärt sig eller upplevt, ligger förborgat i hennes undermedvetna.
99. Varför behärskar hon då inte koncentrationens teknik, och varför tar hon då inte befälet över sitt undermedvetna och gör fullt bruk av allt sitt vetande och kunnande ?
100. Längtan efter allt hennes vetande och kunnande, efter erfarenheterna och efter visheten ligger ju ändå djupt förborgad i henne.
101. Hon måste bara inse och acceptera sanningen, uppskatta den och utnyttja den.
102. Men härför krävs det, att hon bekämpar sin egen dumhet och att hon medger att det materiella intellektet gör ej människan, såvida hon inte i lika mån samarbetar med det andliga intellektet.
103. Om så sker, och människan erfar sin Ande, kommer hela den samlade mängd av vetande och vishet, kunnande, frihet, kärlek och fridfullhet, som hon samlat från tidigare liv, att återuppstå och komma henne rikligt till del.
104. Kunskap, makt, kraft, vishet, frihet och kärlek är det Absolutas skapelsemässiga arvegods: Det är människans födslorätt.
105. Hon är ett centrum för tankar, makt, kraft och inflytande på allt och alla.
106. Väl har hon en kropp, men hon utgörs inte av kroppen.
107. Kroppen är bara ett instrument och en Andens tjänare; dess husrum men inte dess fängelse.
108. Kroppen är den strålande Andens, det självlysande inre Livets, det kreativa Självets, tempel.
109. Kroppen är borgen för den Ande, som sätter alla krafter i rörelse.
110. Människan må därför förstå, att hon andas Andens andedräkt, och att andningen inte är kroppens.
111. Människan lär känna sin Ande endast genom meditation, genom att hon vänder sig inåt, genom att försjunka djupt in i det andliga Självets tystaste kamrar, medan hon direkt ser in i det inre Livets spegel.
112. Detta får dock inte gå till på det vis som förespeglas jordemänniskorna av religiösa bedragare, ty den sortens "meditation" är inget andligt skådande, utan endast ett fantasifullt lössläppande av icke verkliga, önskestyrda föreställningar.
113. För verklig meditation av andlig form krävs det, att man vunnit förståelse gentemot sin egen existens och sitt eget Själv, och att man håller dessa fakta för ögonen, att den eviga Verklighetens och Sanningens existens, samt alla Manifestationer - från stjärnan till substansens form, och från natur till andligt liv - allt är en fast rotad enhet, allt är bara ett i Skapandets bokslut.
114. Varje människa är i sin innersta essens en Skapelsens manifestation, och blott därför är det möjligt för envar att bli ett med Det Oändliga.
115. Begrundar man dessa sannigar om Skapandets essentiella existens, så föds kunskap och övertygelse inom en.
116. Det direkta skådandet av Sanningen ersätter alla fåfänga invändningar; den uppenbarade Sanningen klargör allt in i minsta detalj, och Den förklarar Sig Själv.
117. Livet på Jorden erbjuder inte människan full tillfredsställelse, det är inte någon helhet; det Verkliga står att finna bortom det materiella.
118. Det materiella tjänar blott som en stege, varmed man kan nä det hinsides belägna, Det Andliga.
119. Det materiella livet är bara det verksamhetsområde som ger människan sådana betingelser och målsättningar att hon knyter förbindelse med Anden och Det Allra Högsta, med Det Kreativa.
120. Det är fullständigt felaktigt att bara inskränka livets blickfält till de uppfattbara fenomenen, och endast låta sig uppskatta tings värde såsom varande föremål.
121. Levnadens höghet och storhet är beroende av i vad mån den upphöjes till Lag för det innersta Livet inom Det Högsta Väsendet.
122. Förhållandet människor emellan är bara så länge rättfärdigat, som dessa inte avlänkas från den andliga Naturens eviga Lagar.
123. Varken social välfärd eller nationellt hjälparbete är möjliga om man blott jagar skuggor och uraktlåter den väsentliga Substansen.
124. Sanningens Kärna tillhör inte enbart en enskild människa, ty Sanningen bildar Varandet och Livet hos allt som överhuvudtaget existerar.
125. Endast det som är ett och gemensamt kan vara odelbart och allt inneslutande inom en, själv-identisk existens.
126. Det utgör Det Uppnåddas fulla omfattning, alla Livets aspirationers och ideals kulmen.
127. Inom denna integrerat andliga uppfattning av Livet är också den social-etiska grundsynen och familjeförhållanden förankrade.
128. Samhället är helheten för individerna som är ödesbestämda att genomtränga slöjorna och ingå i det odödliga varandet i Skapelsen själv.
129. De mänskliga relationerna betyder ingenting mindre än den strävan, att i det dagliga livet leva efter ett andligt mönster som återfinnes djupt i bakgrunden hos alla existerande väsen, men som inte kan bli funnet i avsaknad av Sanningen.
130. Därigenom går kärleken till det andliga mer och mer förlorad, och människans sinne vänder sig alltmer åt det materiella och hennes materiella intellekt.
131. Altruistisk kärlek är den märkbara yttringen av överensstämmelsen med det Oändliga Livet, som hela Universum är fullt av.
132. När familjen, eller samhället, eller nationen uppfattas som ett medel för att skilja det ena från det andra, då kan - hur stort än målet för sammanslutningen av mänskliga väsen må vara - en sådan familj, samhället eller nationen ifråga, aldrig röna framgång.
133. Denna sanning måste människan städse ha framför ögonen under det dagliga arbetet, då hennes göranden och låtanden och tankar skall vara fria från själviskhet, och vara i harmoni med det Universella Skeendet.
134. Livet är en andlig lära för Anden.
135. Det riktiga förhållandet i familjen, inom landets förvaltning och inom samhället bildar en del av de Universella Planerna, vilka allt väsende har tolkat genom strängt neutrala lagar.
136. Människan lever eftersom Skapelsen existerar, och hennes liv måste bli lika harmoniskt och fullkomnat som Skapelsen själv är harmonisk och fullkomlig.
137. Människan lever i Skapelse-Varandet, hon andas och svävar i Detta.
138. Bristen på Det Andliga - som gör livet värt att leva eller behovet av en praktisk livsfilosofi och levnadspsykologi är i dagens läge ofta ansvarigt för kriserna i människornas liv och inom deras intresseområden.
139. Redan sedan lång tid tillbaka har människan som kallar sig modern, gjort sig stora ansträngningar för att finna fred och frihet; hittills var dock alla hennes ansträneningar fruktlöst som bortblåsta och uttömda.
140. I brist på det förnuftiga levnadssättets kunskap och sanning, som skulle ha skänkt människan inre och verklig harmoni och ro, så har hon försvurit sig åt onaturliga, fördärvliga ideologier och farliga och skadliga religiösa filosofien, som leder henne in i ännu större andligt armod och som fjärnar henne från det egentliga Livet.
141. Det naturliga människoförståndet värjer sig visserligen mot att inom den hårda verklighetens kvadrat pressa in en cirkel av fantasifulla religiösa dogmer, vilka alldeles särskilt skall blomstra under Vattumannens era, tack vare nytillkommande religionsfanatiker och bedragare. Men religionsvansinnet är redan i nutiden för starkt utbrett, för att det skall kunna upprättas ett fungerande försvar emot det i stort.
142. De religiösa vansinnesfilosofierna, med den kolossala oreda de åstadkommer, och de orimliga anspråk de har, nedsätter inom människan den inre Kraft, som skulle kunnat hålla hennes Ande stark, hjälpa henne att överträffa sig själv och få henne att blomma upp, och som skulle göra det möjligt för henne att nå den inre tillväxt och frid som står i ett rätt förhållande till yttre landvinningar och verkligheten.
143. Som svar på ett länge känt behov har från tid till annan vissa jordemänniskor - som man trott vara framstående tänkare - gjort sig stora personliga ansträngningar, men farliga, eftersom de grundats på fantasier, att draga ut det som de ansett vara 'det bästa' ur religionerna för att kombinera det med det moderna sättet att tänka, till en enhet, för att på så sätt utarbeta en ny livsfilosofi och livspsykologi för nutidens människa.
144. Men dessa förmenta och verklighetsfrämmande tänkare inser då inte at de därmed bara ger ytterligare näring åt religionsgalenskaperna, ovetande om att de själva är svårt insnärjda i religioner som saknar grund, och som därför får dem att tänka och handla på motsvarande sätt overkligt: galet, vansinnigt, vidskepligt, mordiskt och andefattigt.
145. Av lätt begripliga skäl är deras framgångar i många avseenden lika med noll.
146. Men den nya tidens människa, vattumans-erans människa, står nu inför ett lätt lösbart problem, ty om hon NU lägger grundstenarna för Sanningen, då uppnår hon en helt ny struktur av filosofisk och psykologiskt viktighet, som ger henne ett lyckligare, friare och fridfullare andligt liv i framtiden.
147. Ett fritt andligt liv, som är grundat på allt det bästa som utgör Jordens kulturella och andliga arv: Den Andliga Sanningen.
148. När nu jordemänniskan till slut urskiljer och erkänner denna sanning, gör sig fri från samtliga religioner och dess vanföreställningar och äntligen anpassar sig efter andliga och skapelsemässiga Lagar, då har hon segrat.
149. Endast Sanningen är tjänlig och den får människan att göra framsteg; men religion är otjänlig för människan och den kastar henne tillbaka in i det djupaste mörker.

+ Det var mycket utförligt, Semjase, och jag hoppas att dina utläggningar skall falla i god jord. - Men nu skulle jag vilja rikta ännu en fråga till dig, som sedan i natt har gett mig en del huvudbry: Det var således i går, den 14:e april, noga räknat 5 minuter före midnatt, som jag kommit tillbaka från en kort promenad och stod i trädgården vid västra sidan av vårt hus. Då hörde jag plötsligt ett egendomligt, pipande surrande, som kom emot mig från öster i ett rasande tempo, och som försvann blixtsnabbt åt väster. Jag trodde mig också se en mycket stor skugga i samma ögonblick, men det är jag inte helt säker på att jag verkligen gjorde. Jag visste genast att jag redan tidigare hade hört detta egenartade ljud och det var på morgonen den 2:e juli kl. 9, 1942, då jag såg en jättelik flygande skiva" flyga bort över vår by och vårt hus. Det speciella ljudet känner jag väl igen, och jag kan därför inte ha misstagit mig. Det måste alltså ha varit ett strålskepp som susade förbi. Jag undrar nu om detta var du eller eljest någon annan av er, och i så fall: varför kontaktade ni mig inte ?
150   Semjase. Det var varken jag eller någon av oss.
+ Då måste det ha varit ett främmande strålskepp.
151 Semjase: Det måste det, ty på senare tid har åtskilliga främmande objekt flugit in i den jordiska rymden. Vi kan dock inte kontrollera dem alla.
152. I regel lämnar de ju också Jorden genast igen, så snart som de har stillat sin nyfikenhet och sitt vetandebegär.
+ Vad var det då på kvällen den 20: e mars kl. 19.30 ? Mina barn och min fru ropade mig nämligen till fönstret när de på bara 1 km avstånd mot väster såg ett föremål av rödaktig och gul färgton dra sig från norr åt söder. Även åtskilliga närboende betraktade det häpet från gatan.
153   Semjase. Det var inte heller någon av oss, men jag känner väl till händelsen.
154. Det var ett strålskepp tillhörigt en ras från ett grannsystem till vår hemort.
155. Det rör sig om fredligt sinnade väsen, som gör expeditionsresor i rymden och till dess världar.
156. Speciellt gillar de Jorden, och därför kan deras lysande strålskepp ofta ses här.
157. Deras teknik är ännu inte så långt kommen som vår, och väsendena själva är rätt obekymrade om huruvida de blir sedda eller inte.
+ Vilken sorts väsen är de då, eller vilka former av liv ?
158 Semjase. De är av mänsklig form, och - vilket är mycket viktigt - de är fredliga och mycket goda vänner till oss, något som man tyvärr inte kan säga om alla som genomkorsar världsrymden.