Utdrag fra  från

UFO-Aktuellt 2/15, Box 175, 733 23 SALA

Ufologen och sändaramatören Henry Svensson avled den 18 april.

Link til radio-utsendelser med Henry - dårlig lyd:

I oktober skulle han ha fyllt 94 år. Clas Svahn minns en egensinnig och målmedveten man som kunde resa långt för att intervjua en observatör.

För Henry var ingen resa för lång

Henry Svensson föddes den 7 oktober 1921 och avled den 18 april 2015, alltså drygt 93 år gammal. Även om han inte var aktiv under sina sista år så kom han att ägna hela sitt vuxna liv åt att undersöka ufogåtan.

 Av Clas Svahn, ufo-se

 Den som har mött Henry Svensson glömmer honom aldrig.

Och själv kommer jag aldrig att glömma vårt första möte som ägde rum samma dag som Mariestads-Tidningen publicerade en kort artikel om att jag ville bilda en ufoförening i Mariestad. Det dröjde inte länge förrän Henry ringde. Det var den 3 maj 1974 och i min dagbok beskrev jag som nybliven 16-åring kort vårt möte:

"Henry Svensson ringer. Leif och jag är ute och åker med honom i tre timmar och snackar ufo. Han bjuder oss på läsk och bullar. Vi pratar även om radio. Han är en av de mest fantastiska människor jag mött och går ej att beskriva här. Han har hållit på och undersökt fall i tolv år och träffat mängder av vittnen runt om landet. Helt fantastisk människa."

 Henry kom att betyda oerhört mycket för mig och för det unga UFO-Mariestad. Jag kan inte räkna de timmar som jag  tillbringade  tillsammans  med honom, antingen i hans bil på väg till någon observatör, på föredrag i orter som Laxå, Göteborg eller Götene eller diskuterande ufo hemma i hans bostad på Stockholmsvägen 81.

Henry var en flitig radioamatör som sände på 80-metersbandet. Och typiskt Henry hade han en sändare som hördes vida omkring och som överröstade alla andra. När han varje söndag, med start på våren 1974, tog upp ufo-frågan fick han många reaktioner. En hel del positiva och en hel del negativa.

Känsligt ämne

Ämnet var känsligt. På amatörradio skulle man egentligen bara tala om sådant som inte kunde väcka debatt eller reaktioner som var utöver de vanliga. Radioamatörerna förutsattes prata om väder och vind, signalstyrkor och hur det var med hustru och barn. Men det var inget som tilltalade Henry. När han ropade ut sitt "CQ-CQ-CQ, det här är SM6CNE Mariestad" var det inte för att diskutera trivialiteter med den som ropade tillbaka utan för att berätta om det senaste inom ufoämnet och för att få in nya rapporter från dem som tog kontakt med honom. Trots att Henry fick anonyma varningar och hotades med att mista sin sändarlicens så gav han sig inte eftersom han ansåg att ufofrågan knappast kunde räknas som så viktig att den borde väcka några reaktioner. Ett fenomen som förnekades av myndigheterna, och därmed inte fanns, borde ju knappast vara ett problem att ta upp, menade han på sitt underfundiga sätt. Och till slut fick han rätt och kunde fortsätta att berätta om "de flygande tefaten" över radio.

För begreppet flygande tefat var något han gärna använde och jag glömmer aldrig hur han då och då under årens lopp brukade titta på mig och fråga den högst retoriska frågan: "Vad vore vi utan tefaten?" Ja, vad hade vi varit. Det är bara att erkänna att tefaten fångade oss medan vi försökte fånga dem. Och även om jag och Henry hade något annorlunda infallsvinklar på ämnet så förenades vi 1 nyfikenheten på vad människor hade att berätta.

 När han inte sände över radio satte han sig gärna i bilen för att möta människor öga mot öga. Hans stora dieselmerca och sedan den något mindre Skodan tog oss till spännande människor som jag aldrig annars hade fått möta. Henry visste vikten av att träffa folk på plats. Telefon var inte hans grej. Utrustad med en bandspelare och ett batteri med envetna frågor intervjuades de i kök, på gräsmattor och i bilen. Någon intervjumästare var han inte och frågorna blev inte sällan ledande på ett sätt som jag snart började förstå hade med hans otålighet att få svar att göra.

 I ett litet egenproducerat häfte med rubriken "Fakta om tefat" från 1977 (som jag bara sett i ett enda exemplar) inledde Henry med följande rader: "Jag begav mej ut på denna långa resa för att finna svaret. Det var definitivt likgiltigt om svaret på frågan om förekomsten skulle bli positivt eller negativt. Det var endast behovet av ett definitivt slutgiltigt svar på frågan: förekomst, ja eller nej. Tusentals mil av resor ut till de tusentals svenska vittnena, tusentals arbetstimmar med intervjuer. Ållt gav det förbluffande resultatet. Svaret på frågan om förekomst eller inte blev: Ja, vi har besök."

Inga säkra svar

Varifrån dessa besökare kom var Henry inte lika säker på. Han trodde inte att det rörde sig om några rymdfarare i farkoster som for som stoppnålar genom kosmos. Istället såg han dem mera som besökare från en annan verklighet, från en plats mycket nära vår.

När Henry var som mest nere och beklagade sig over att journalister och myndigheter inte tog honom på allvar så föreslog jag att han skulle kalla sig folklivsforskare istället för ufolog. Det var något han tände på och snart kunde jag läsa i lokalpressen om hur "folklivsforskaren Henry Svensson" ägnat årtionden åt att samla in människors berättelser om de märkliga farkosterna.

 För så var det. Även om Henry aldrig var särskilt bra med att sätta viktiga uppgifter på papper så vittnar hans hundratals bandinspelningar om att det var talet som var hans främsta vapen. 1 hans efterlämnade samlingar finns travar med bandade intervjuer, föredrag och radioprogram där han hade varit med. Ett i många stycken unikt etnologiskt material som säger mycket om hur det sena 1900-talets människor såg på ett fenomen som vi ännu inte har svaret på.

Rolig och underfundig var han och nar vi träffades för sista gången den 23 februari i år så satt vi på kanten av hans säng och pratade om gamla tider men också lite framåt. För trots att han då var rätt skröplig ville han så gärna hålla ännu en studiecirkel. Och han hade lätt att le och skratta trots att benen bar dåligt. Energin fanns kvar och det glittrade till i hans ögon när samtalet gled in på de många goda minnen vi delade.

Den som hört honom hålla föredrag glömmer det heller inte. "Får du bara skrattarna på din sida så är du hemma", lärde han mig tidigt...

Allt å lese i:

UFO-Aktuellt 2/15, Box 175, 733 23 SALA

Link til radio-utsendelser med Henry - dårlig lyd:

"När föremålet kom tystnade alla ljud"

Mosjøen 20. august 1954:Møte med en fremmed