Da utdragene her er scannet, kan det forekomme ordfeil her.
FARKOSTERNAS PRESTANDA
De universella farkosterna har en mycket hög prestanda, även
de som hunnit bli mycket gamla. Interiörens komfort är god och
väl genomtänkt för att passa alla någorlunda. Hållbarheten
på "motorns" delar är otroligt bra, att tänka på i
det sammanhanget är att de flesta "motorer" ombord
laddas om var fyrtionde år, tvåhundrade år eller fyrahundrade
år. Detta innebär att man bygger farkoster som verkligen håller
länge och inte slits ut. Slitaget är naturligtvis minimalt
eftersom inga rörliga delar finns själva "motordelen".
Man skrotar alltså inte "motorerna" när den första
laddningen tagit slut, utan de laddas om igen och detta gång på
gång. Allt medan allt annat ombord kanske ändrar stil och byggs
om. Naturligtvis byts även interiören ut efterhand, stolar,
bord, mattor med mera, men även de håller mycket längre än
jordisk inredning.
Alltså kan man säga att många av de farkoster som är i bruk
just nu mycket väl kan vara fyratusen år gamla eller mer. Trots
detta har de ändå lika hög teknisk prestanda, komfort och
duglighet som en helt ny farkost.
Givetvis förekommer ändå helt nya typer av farkoster och
"motorer". Nyutvecklingen av "motorer" pågår
hela tiden och den utvecklingen går ju alltid framåt, överallt
och inom alla områden. Den tekniska utvecklingen er dock oftast
bara gehör hos de som bygger mindre, och till det yttre smidigare,
farkostmodeller. Mindre "motorer" har dock inte lägre
prestandanivå än de större. Det vill säga att
hastighetsökningen "noll till hundra", med viss humor
jordiskt beskrivet, inom vit tid har fasta ramar i tid räknat.
Utanför den vita tiden skiftar dock denna accelerationstid och
kan givetvis mätas upp av den nyfikne. Det rör sig dock om
mycket mer dramatiska hastigheter än vad man i vanliga fall är
van vid att mäta på Jorden.
"Motorernas" prestanda när det gäller fart ger
alltså den som färdas stora möjligheter att uppnå extremt
höga hastigheter. Detta både inom och utom den vita tiden. Dessa
hastigheter behövs för att man skall kunna bryta igenom vissa
typer av barriärer etc. i universum. Hastigheten noll till
maxfart i sekunder är som sagt svår att avgöra, då det är
svårt att hitta tillräckligt långa provsträckor till och med i
universums mer tunnsådda delar, det vill säga de ställen som
har långa mellanrum, "tomrum", mellan galaxer och annat.
Uthållighetstester av "motorerna", och försök med
att pressa dem, resulterar oftast bara i en mycket stor mängd av
uttröttade piloter, samt en "motor" som i sig kan och
vill ge ut mycket mer än vad proven kan utvisa. Det finns helt
enkelt ingen gräns, eftersom flödet av energi till och genom
"motorn" aldrig tar slut. Inte heller skapas någon
negativ effekt eller något slitage på enstaka delar i "motorn",
som till exempel friktion kan åstadkomma i vanliga jordiska
motorer.
1 universum finns det hela släkten av raser som kan liknas vid
handelsresande. De reser ofta i karavaner på upp till hundra
farkoster. De är ständigt på vag nagonstans. Många av dessa
kanske aldrig ens har besökt en planet. Det kan ta många
generationer innan man verkligen anser det nödvändigt att landa
på en planet. De lever sina liv helt beroende av sina farkoster
som givetvis inrymmer allt från blommande trädgårdar till små
sjöar av dricksvatten.
FARKOSTERNAS STORLEK
De flesta storlekar och former förekommer. Som diskus,
tefatsform, återkommer dock ofta de små modellerna som är 7,
14, 17, 24, 32, 42 eller 48 meter i diameter, räknat med jordiska
mått. Dessa siffror återkommer även för de som skulle kunna
mätas i kilometer eller i mil. Det finns små på 2 och 4
kilometer i diameter. Lite större är de farkoster som är 3,4 -
3,8 - 4,6 - 5,2 och 5,6 mil stora. När man talar om de som kan
mätas i mil, förekommer ofta även storleksklassema 10 och 16
mil. Givetvis har dessa farkoster fler variationer i sin form, än
de mindre. De riktigt stora farkosterna, ännu större, ligger
oftast stilla som stationära enheter i form av mellanstationer,
baser och lager. Dessa kan ibland bilda större städer i rymden,
men det finns även enstaka lager, hotell, restauranger, "verkstäder",
"fabriker" och annat. Ibland byggs hela asteroider, en
liten måne eller en liten planet in som mittstomme i en större
farkost.
Höjden inne i de små diskusformade farkostema är ofta över
14 meter, beräknade för att fördelas på en och en halv till
tre våningar, beroende på varelserna. Takhöjden är i regel
minst 2,55 meter i själva manöverrummet. Oftast vill man
dock ha en takhöjd där på 3,32, på grund av belysningssättet,
om man själv är cirka en och åttio. Man föredrar
belysningsplattor som hänger lodrätt, eftersom detta ger ett
mildare sken utan skuggor.
Vid bygge utgår man från mittsektionens utformning och
väljer sedan "klass" i storlek och form. Inne i
mittsektionen finns "motorn Manöverrummet är oftast byggt
runt denna. Sedan utformas alla rum, och övriga lokaler som
kräver harmoni, runt om detta. Deras yttermått utgör en perfekt
form. Aven en yttre form, till exempel en vinge hos en
diskusformad farkost, räknas ut för att med sitt större mått
passa. Eventuella mellanrum, utrymmen som blir över när man
upprättar de perfekta formernas geometri i farkosten, används
som lager till vatten och "balansutrymmen" för den inre
gravitationslinsens utformning etc.
Gravitationen ombord styrs i huvudsak från en fast mittkärna,
struktur. Ofta rund, likt en liten boll. Små farkosters "boll"
har ungefär samma storlek som en pingisboll. "Bollen"
är ett gediget klot, alltså med en fast kärna, massa. Denna kan
hantera de sex energier den skall utsättas för, för att den av
dem sedan skall bilda en sjunde energi. Ur denna sjunde energi
"utvinner" man bland annat just gravitation, som sedan
vågmässigt förs ut, detta för att återspeglas tillbaka av det
vi kallar gravitationslinsen. Man har en fast inställd
gravitation ombord, och en yttre gravitation som påverkas, styrs,
upphävs eller läggs till, allt efter önskemål.
STYRUTRUSTNINGEN OMBORD
När det gäller styrutrustningen ombord finns det diverse
tekniker och utföranden, allt beroende av personalens, rasens,
önskemål. Hänsyn tas även till deras fysiska form på händer
och leder, samt deras telepatiska kapacitet etc. Vid manuell
"körning" A4 1 9G används i bordet nedsänkta klot. De
sticker upp en tredjedel ur själva manöverbordet, på minst 38,5
centimeters avstånd från varandra, och 1,2 meter som längst.
Kloten är greppvänliga och halksäkra, och finns i olika
material och färg. Oftast är de inte blanka, utan matta med
strävare gummiaktig yta.
Mellan kloten finns ett antal, vanligtvis klart färgade,
fyrkantiga touch-knappar. Dessa är normalt 5,2 centimeter
stora, ibland mer. Touchknapparna är inordnade i tre eller fyra
rader framför piloten, med fyra, fem, sex eller eventuellt fler
knappar i varje rad. Aktiveringens första steg, inne i farkosten,
sker dock inte vid denna panel. (Ur säkerhetssynpunkt ges ingen
närmare eller mer utförlig beskrivning här om hur detta går
till. Detta då farkoster redan finns i militär ägo på Jorden
och det vore synd om de lärde sig starta och flyga dessa, eller
förstå tekniken bakom dem helt och hållet.)
På panelen framför sig sköter piloten klotens
kommandorörelser. Olika rörelser med kloten görs för till
exempel glidning, kryssning, kaning, rullning etc. Detta är
benämningar på flygtekniker där kloten, oberoende av varandra,
kan dras åt olika håll. Som exempel kan ges glidning där man
drar händerna, på kloten, rakt ut ifrån varandra. Denna
rörelse ger, om den utförs rätt, en nittiogradig glidning i
sidled horisontellt, oavsett hastighet.
"DATORN" OMBORD
Datorn ombord är inget annat än en ickefysisk kreativ
livsform. Denna skapar hela tiden om sig och anpassar sig för att
ta emot ny information. På så sätt uppgraderar den sig och
expanderar sitt minne. Detta gör att uppdaterade, "färska"
fakta finns till hands i alla lägen. Det vill säga information
om lämpliga färdvägar genom ihoplänkade vit tids tunnlar hela
vägen till resmålet, samt info om det, som strukturell
uppbyggnad, ämnen i luften, väderförhållande, temperatur med
mera.
Livsformen ombord kommunicerar med sina "fria"
vänner i universum, de som inte bebor en farkosts dator. Denna
livsform är enormt avancerad och har ett IQ högre än vad några
siffror i en jordisk tabell skulle kunna beskriva. De känner till
alla nödvändiga fakta, de tänker och fattar beslut. Denna
fantastiska livsform hjälper till, men de kan inte påverka
besättningen eller hjälpa till rent fysiskt. De kan till exempel
inte ge healing. De kan expandera ut sig och täcka in, inte bara
solsystem och galaxer, utan även större områden. De kan även,
som sagt, välja att bebo en trång "datorburk" ombord.
När man från början bygger dess utrymme, "bo",
slänger man även in några säckar lösa "datachips"
av vanlig utomjordisk modell, lite humoristiskt beskrivet. Men man
låter också den unika livsformen "datorns" inre ta del
av de önskemål man själv har. Även det nödvändiga som måste
finnas och fungera, samt det som är absolut livsviktig
information ges till "datorn". Sedan får den delvis
fritt installera sig själv efter eget behag och utforma sig efter
eget "huvud". Denna livsform torde dock inte tillskrivas
något begränsande huvud, eftersom det kan ses som en
förolämpning av en sådan kraftfull obegränsad livsform.
Man bör se med stor vördnad på alla dessa individer som gör
flygandet rymden både säkert och smidigt. Farkosternas kaptener
ser i regel på sina "datorer" som trogna vänner som
valt denna plats vid just deras sida, i en tid av sin
fulländningsepok som livsform. Denna livsforms nyfikenhet och
äventyrslystnad ger kaptenerna sina möjligheter.
De har, trots sin otroliga kunskap och sitt varande, ingen
andlig spirituell tro eller uppfattning. De har passerat dessa
åsiktsstadier och intressen. De förser personalen ombord med
information om andra planeters folkslags tro, om så behövs, men
mycket sällan kan man föra en filosofisk andlig konversation med
dem.
UTVECKLING AV NYARE MODELLER
Man byggde nya farkoster i universum. Channie på Jorden hade
hört talas om dem i form av rykten sedan länge. Som Channie Cha
fick hon klarare information via sina vänner som också provfiög
dessa nya farkoster. Det var främst vännerna Sarek, DJ, Dojern,
Simöria och Lagella som berättade spännande anekdoter om den
nya flygningen. De var gamla och vana piloter. När man provfiög
övervakades allt noggrant av chefen för det universella Flyget,
Andante, Channie Cha's stora kärlek genom många liv.
Lite senare kom även hennes sanna vän, den kattlika Mjouri,
liksom hon själv, som Channie Cha, att pröva de nya farkosterna.
Känslan som kom av färd med dessa nya farkoster hade til och med
skapat nya ord inom vibrationsspråket. Allt runt dessa farkoster
var nytt och viktigt att observera. Färden kortades till nästan
ingenting då farkosterna i sig var i perfekt balans och harmoni
med den vita tiden i vit tids tunnlarna. Detta berodde mycket på
det nya material som användes i farkosterna.
Ganska snart fick även hennes jordiska kropp vara med på små
provturer. Det var en märklig upplevelse! Kroppens känsla och
sensationen runt händelsen hann man inte riktigt med att mentalt
och medvetandemässigt förstå och bearbeta. En påtaglig och
ovanlig, men ändå lätt, känsla av att man andligen drogs ut,
som ett gummiband, infann sig vid start. Vid stopp fanns känslan
av att auran och den andliga kroppen åter kom att slungas
tillbaka in i den fysiska kroppen. Känslan av hastighet hann man
knappast uppfatta, då allt gick så fort. Stig in, avfärd, stopp
och framme i nästan samma ögonblick.
Channie Cha själv tyckte att man förlorade lite av känslan
och det roliga med färd när det inte tog någon tid alls i stort
sett. Då kunde man ju lika gärna förflytta sig mentalt. Ibland
behövdes ändå farkoster för frakt av sådant som inte tålde
att förflyttas via dematerialisering eller på mentala vis.
Som övning för att pressa farkosterna använde man minst sagt
märkliga provområden att köra sina test på. Bland annat
användes svarta och vita hål. De vita dock i mindre
utsträckning eftersom man inte ville störa processerna där. De
svarta hålen användes däremot flitigt. Man flög in och ut,
fram och tillbaka gång på gång. Till sist var man uppe i
fjorton gånger fram och åter inom samma provåk.
Sällan i universums historia händer olyckor, men vid prov med
de nya farkosterna skadades flera personer. DJ och några andra
skadades genom att de brände sig på den normala tiden, utanför
den vita tiden. Problemet med dessa skador var att de var skador i
alla tidslager. Det vill säga skadorna fanns i nutid, såväl som
i dåtid och framtid. Så även om skadan healades bort i nuet sa
återkom den i framtiden hela tiden. Till sist fick man i alla
fall bukt med dessa skador och man aktade sig noga för uppkomsten
av nya. Skyddande regler kom till och används nu vid färder med
dessa farkoster.
neste utdrag